Livet är underbart!
Herrejises vilken kväll..
Den började ju bra iallafall. Hämtade upp efterlängtade Lydde på Arlanda vid 9-tiden ikväll, jag offrade mig till och med att avbryta mitt i Mammas pojkar (fjantprogram som bara måste ses).
Vi åkte upp till Maxi för att överraska Marlene (nu blev det ju ingen överraskning då jag redan hade talat om att vi skulle komma) men iallafall. Vi väntade på att hon skulle sluta jobbet för att sedan kunna åka hemåt.
Nej, vi skulle inte hem. Marlene ringer och berättar att hon skurit ett rejält jack i tummen igen. Historien med kniven tänker jag inte dra, jag ryser bara.
In till Karolinska fort som fan. Jag och Lydde satt som ett 'glatt' stöd i baksätet. Jag tänkte bara, tur att det inte var jag, jag hade avlidit innan vi kommit fram.
Väl inne på akutmottagningen möttes vi av knäckta näsor, skallskador, folk med magkramp och andra som bara satt och fika med kaffet som finns att köpa i automaten. Helt galet!
Efter någon timme kom Marlene ut igen med ett leende på läpparna, 6 stygn i tummen och ett mega bandage som räckte till hela stället.
Jag hade allt spanat in alla snygga doktorer och sjuksköterskor, för det fanns det gott om. Så lite avundskul var jag faktiskt. Tänk att få ligga där på bänken och bara bli ompysslad av en snygg LÄKARE!
Jani.. Det blir en kväll att minnas.
INTE NOG MED DET..
När jag kom fram till min bil som jag hastigt hade lämnat kvar på Maxi's parkering satt en väl igenkänd, ful satans lapp på min ruta. Jag tycker synd om alla stackars lapplisor som tvingas gå runt och irritera folk till max. Det finns inget som gör mig argare. Stackars plånboken, det var precis vad som fanns kvar..
Tack för denna fantastiska kväll, nu ska jag sova.
Hahaha herreguud.. förlåt!